Jill Svensson

Ja, vad ska man börja? Från början kanske?

 

Dagen började ganska dåligt, var jättetrött och var inte taggad för begravning idag. Jag försökte ändå hålla en hyfsat bra humörnivå. När jag väl kom till Begravningen så var det dåliga humöret som bortblåst, som vanligt när jag ska sjunga. 

 

Övningen gick bra men 3 minuter innan begravningen ska börja ser man att en av de sörjandes bil har blivit stulen. 

 

Och då tänker jag, Hur lågt får man sjunka?!

mänskligheten låg redan innan ganska lågt på min vänlighets-lista men det här tar ju priset! 

 

Sen ser jag och min syster några ungdomar som går vid bilar och drar i alla dörrar och ser om de är öppna. jaha...

 

Humöret blir bara sämre och sämre. Jag blir tröttare och tröttare. Jag tvingar mig ändå ut på en promenad med min syster som jobbat 8.00-20.00 idag och också är ganska trött men som ställer upp. Vi pratar dumma människor och vi pratar drömmar. Vi sa det att när jag har blivit rik och berömd så ska vi öppna ett Café/scrapbook/hundcafé/barnvagnsvänligt/musikunderhållnings-ställe. Kul! ;) Haha! Min syster är nämligen grym på att pyssla och baka.

 

En stor anledning till att jag har lyckats hålla humöret på en ganska bra nivå är:

1) Att jag ska träffa en underbar person/ vän som jag inte träffat på år på lördag.

2) Att jag träffade och lekte med världens finaste systerbarn igår.

3) Att jag har en fin familj

4) Min älskade hund

 

När jag ser min Systerdotter Linnéa, då får jag en tro på mänskligheten igen, för en sådan godhet och vänlighet som lyser i hennes ögon, den har bara änglar.

 

Det jag tänkte säga var att jag tror jag har gjort ett litet framsteg, jag kämpade emot "mörkret" ganska bra och dagen blev mycket lättare då. 

 

Blev lite poetiskt och osammanhängande på slutet där, hoppsd att ni hänger med iallafall!

 

Nu ska jag sova!

 

Godnatt! // Jill