Jag har börjat läsa denna bok om Morgan Allings liv och uppväxt. Otroligt gripande om hur vuxenvärlden gång på gång sviker sina barn.
Tänker på min egen uppväxt. Jag hade det tryggt i mitt hem, en familj som älskade och stöttade mig. Men jag vet allt för väl hur olika vuxna i skolan och på mina fritidsaktiviteter svek mig gång på gång. Om jag inte haft turen att ha föräldrar som krigade så för mig så vet jag inte vart jag hade varit idag.
Känner mig tacksam. Känner också att jag vill göra mer för utsatta barn och ungdomar. För det finns många som behöver en trygg famn, på ett eller annat sätt! Jag kan inte hjälpa alla ensam, men Tillsammans, kan vi hjälpas åt att bygga ett tryggare samhälle där vi bygger starka barn och ungdomar. VI. TILLSAMMANS!
Det hade jag inför förra året också men det året gjorde mig oerhört ödmjuk..
2016 var ganska mycket drama, sorg och heartbreak för mig och jag är bara helt over it!
Detta året är det fullt fokus på vad JAG vill. Vem är jag på riktigt? Vad vill JAG med mitt liv? Utan någon annans åsikt i ryggen, utan när jag är helt själv. Vad vill jag spendera mitt liv med att göra?
Det är helt fantastiskt att jag får chansen att helt bestämma själv vad jag vill. Det är dags att ta klivet nu, klivet till en ny del av mitt liv och jag ser fram emot det med förväntning!
Nu är det dags för mig att läka och bygga upp mig själv igen.
Det blir svårt ibland. Som en hyffsat offentlig person så är det ju också svårt att förklara för människor att jag faktiskt inte mår bra jämt. Ibland mår jag piss, rent ut sagt.
Ibland vill jag inte kämpa med musiken längre. Ibland känns det som att jag inte kommer någonstans.
Ofta den senaste tiden har jag känt mig vilsen. Fast. Låst.
Ibland blir mitt huvud helt utmattat. Jag orkar inte tänka, orkar inte vara glad.
Det är svårt att förklara.
Jag mår oftast bra. Jag är oftast glad.
Men ibland så orkar jag bara inte. Jag orkar inte må bra.
Och vet ni vad?
Det är helt j*vla OK!
Man mår inte fantastiskt jämt, ibland blir det bara lite för mycket skit i livet.
Det som är viktigt att komma ihåg vid dessa tillfällen är dock att DET BLIR BÄTTRE.
Det blir lättare, man blir glad igen, man hittar sig själv igen. Tro mig. I mitt korta 21-åriga liv så har jag upplevt massor av upp-och-nedgångar av alla olika slag men det är just bara det, livet.
