Jag skulle kunna säga att jag inte är besviken, att jag gjorde så bra jag kunde osv. Men jag har upptäckt att jag är en liten vinnarskalle! Självklart är jag besviken, något annat skulle vara konstigt, jag trodde inte att jag skulle gå vidare men jag tyckte att jag var värd det. (Jag förstår om ni får massa känslor nu eftersom man egentligen inte får säga att man är värd något, än mindre att man tyckte att man skulle gått vidare, varsågod, skicka era hat-mail) Jag sa att jag skulle vara ärlig med denna bloggen så här har ni ärlighet! Jag är inte ledsen, inte arg, däremot besviken, Självklart! Men Jag kommer aldrig att ge upp.
Aldrig
Det är lika bra att ni vänjer er vid detta och slutar vara avundsjuka för det tar bara onödig energi att vara arg för det man inte har, var glad för det Ni har i era liv så blir livet lite ljusare på en gång.
kram på er, och Grattis till killarna som gick vidare till Distriktsfinalen!
Jag tänkte skriva lite om det som många kallar "tjockisgenen". Jag har denna genen som innebär att jag har väldigt låg förbränning av mat och att jag skaffar muskler innan jag förbränner fett. Det innebär också att jag har nästan som "killgener" när det kommer till träning, jag bygger muskler lätt. Jag fick reda på detta ganska sent och innan jag visste så var det svårt för mig för att jag tyckte att jag tränade och tränade men inget hände. När jag sen fick reda på att jag hade denna ganska vanliga åkomma så gick jag igenom lite olika stadier 1) Jag blev ledsen och tyckte att allt var förjäves. 2) Jag gömde mig bakom detta och använde åkomman som en ursäkt. 3) Jag bestämde mig för att även om jag inte kan bli direkt smal så skulle jag jobba för att få en kropp JAG KAN VARA STOLT ÖVER. Inte den kropp samhället tycker jag ska ha utan den jag tycker att jag ska ha. Det tar ungefär 5 grr mer tid för mig att gå ner i vikt än normala människor men, DET GÅR.
Jag förstår mer än väl att det kan kännas hopplöst men det hjälper inte någon att vara bitter för att man inte fick den populära tjejens/killens kropp. Du bestämmer över Din kropp, hur Du vill att den ska se ut, ingen annan än Du.
Kommer eventuellt skriva lite mer om vad denna åkomma ger för effekter, om jag vågar...
Hoppas att ni som läser kan få ut något av detta och applicera i era egna liv. En sak att komma ihåg dock, vad det än är ni ska göra, Det måste vara Du som vill göra det för annars kan du inte ge 110% och då är det bortkastad tid!
Efter mycket letande så tror jag att vi äntligen hittat vår pianist för detta års upplaga av Jul med Jill och Julia vad hen heter får ni inte veta än men snart så!
Jag har också funderat på att skaffa en Jul med Jill och Julia blogg, vad tror ni om det? Där vi som håller på med projektet kan skriva om vad som händer just nu och ge er information om när och var varje konsert är och dylikt.
Skriv gärna vad ni tycker och tänker, uppskattar varenda en av er!
Idag har det varit en helt underbar dag. Mycket jobb och glädje precis som det ska vara! Jag var ju med i SVT 1 idag och programmet blev riktigt bra! Jag, mamma, pappa och min lillebror var ute och övningskörde ikväll, stadskörning blev det och denna gången gick det riktigt bra!
Vi körde förbi körsbärsträden i Mjölkafållan i vackra Huskvarna där jag har ett träd.
Och nu sitter vi och tittar på filmen Grown-ups, som jag tycker är hysteriskt rolig.
Imorgon och i helgen blir det mer jobb med Bla Jul med Jill och Julia.
Det är mycket just nu men det är så jag vill ha det!
Fick precis ett mail från en tjej från UK som kortfattat skrev att hon älskade min skiva och att den hjälpte henne eftersom hon hade autism och ångest och då mildrade min sång det.
Sådana mail får mig att påminnas om varför jag gör det jag gör. Det är inte för att bli världskänd, inte för att bli rik.
Det är för att hjälpa. Allt jag jobbar för varenda dag är att folk ska må bättre. Att människor ska slippa bli mobbade. Jag kanske inte gör mycket, men jag gör något! Det är det som är det viktiga, att man gör något! Jag stoppar inte hungern i vissa länder, jag gör inte så att krigen slutar, jag gör inte så att denna kategorisering som vi har i världen slutar. Men, jag gör Något. Om alla skulle göra det lilla de kunde så skulle världen bli bättre. Det kan räcka med ett leende för att förändra en persons liv.
Allt detta kanske låter som klyschor, men det är sant.
Idag har jag varit på ett möte som just nu har en liten paus och jag tänkte informera er lite ;)
Förra året bestämde jag och Julia Ingvarsson oss för att vi skulle göra en Julkonsert tillsammans, vi har alltid haft tankarna kring ett samarbete och nu fick vi det perfekta tillfället!
Konserterna var en succé och därför bestämde vi oss för att vi skulle göra det till en tradition. Julia är nu och jobbar som showartist i varmare länder och då får jag ta lite mer av ansvaret, vilket jag faktiskt tycker är jättekul! Vi i Produktionsteamet har jättemånga roliga och nytänkande ideér och jag är säker på att denna upplagan av "Jul med Jill och Julia" kommer att bli något alldeles extra!
Hoppas att ni kommer för vi har mycket spännande på gång!
