Jill Svensson

"A bird does'nt sing because it has an answer. It sings because it has a song." - Maya Angelou

You are my weakness and why I stay strong

Kategori: Allmänt

(Scroll down for English version.)
 
Jag har märkt en sak med mig själv som jag aldrig tänkt på förut..
 
Sen jag var ungefär 13, 14 år så har mitt största fokus varit min karriär, min musik, mitt jobb. Jag har balanserat skola, familj, vänner och min karriär. Jag har varit medveten om att jag fått 'offra' vissa saker så som tid med vänner för att kunna använda min tid till jobb, ett val jag gjorde själv. Ärligt talat så har det väl varit så sen jag blev mobbad att jag inte brytt mig om det privata sociala för att jag varit rädd, för att jag inte visste hur man gjorde för att skapa vänner och behålla dem. Det har varit ett spel som jag inte varit intresserad av. Att tänka på killar, ja visst dagdrömde jag om snygga kändiskillar, men att en kille ens skulle titta åt mitt håll, än mindre bli KÄR i mig var ju en tanke så löjlig att den sköts undan direkt.
 
Så har det varit.
Ända tills i julas.
 
Då kom någon som inte lät mig gömma mig bakom den trygga och känslolösa muren jag så omsorgsfullt byggt för att skydda mig från att vara sårbar. Någon som utmanade mig och som ifrågasatte mitt tankesätt. Någon som visade mig sådan respekt och sån omtänksamhet. Jag reagerade som vilken normal människa som helst.
 
Jag blev livrädd.
 
Jag tror jag har gjort nästan allt i min makt för att knuffa bort honom, för att få honom att förstå hur otroligt konstig och värdelös jag är. Ändå står han där och fortsätter att ta hand om mig, hjälpa mig att utvecklas och utmana mig att bli en bättre människa.
 
För att komma till det jag kom att tänka på; Jag förstår nog först nu hur dålig jag är på att vara en privat person med människor som står mig nära som inte tillhör närmsta familjen. Jag lärde mig aldrig hur det var att vara 'äkta' med någon när jag var barn. Det var bara massa lögner och skitsnack då och jag flydde in i Artisten Jill, flydde in i jobbet och musiken för den är äkta, ren, där har jag inga som helst problem att vara social. Men privat så har jag tre stora problem.
 
1. Jag känner mig i vägen för människorna runt omkring mig. Jag känner mig som ett problem, en obekvämhet. 2. Det känns som att allt jag gör, säger eller vill är fel.
3. Jag vågar inte säga vad jag vill för jag är rädd att det jag vill är 'fel'.
 
Min pojkvän pushar mig otroligt mycket på dessa punkter, speciellt den sista. Men ibland blir jag så frustrerad på mig själv för att jag inte är 'bättre' på dessa punkter och för att jag skapar onödiga situationer för mig själv och andra. Men första steget till att bli bättre är ju att vara medveten om problemet! Nu kan jag börja utvecklas ännu mer med hjälp av de fantastiska människorna runt omkring mig.
 
Jag är mer motiverad än någonsin att förverkliga min dröm och att försöka med nya saker för att nå dit jag vill! Jag har massa nya spännande projekt och samarbeten som jag inom kort kommer att avslöja för er.. Tills dess tänker jag fortsätta öva, njuta och kämpa!
 
 

I've noticed something about myself that I've never thought about before..

Ever since I was about 13-14 years old my biggest focus has been my carrier, my music, my job. I've been balansing school, family, friends and my carrier. I have been aware of that I have to sacrifice some things, like time with my friends to be able to use my time for work, a choice I made on my own. Honestly, I think it has been like that since I got bullied in my younger years, I stopped caring about the social part of my private life because I was scared, because I did'nt know how to make friends and keep them. It has been a game that I have not been interested in being a part of. Thinking about boys.. Well yes, I daydreamed about celebrity-boys but the thought that a boy would even look my way and even worse, fall in LOVE with me was to ridiculous to think.

And like this it has been.

Until last Christmas. All of the sudden someone jumped into my life, someone who would'nt let me hide behind the wall that I so carefully built to protect me from having feelings, from being vulnerable. He challenged me and questioned my way of thinking. He showed me such respect and foughtfulness.

I reacted like any normal human being.

I got terrified.

I think I have done everything in my power to push him away, to make him understand how weird and worthless I am. Yet, he stands there and keeps taking care of me, helps me evolve and challenges me to become a better person.

To get to the thing I realised; I now understand how bad I am at being a Private person with people who are close to me who are not apart of my closest family. I never learned how it was to be 'real' with someone when I was a kid. It was all lies and talking shit back then and I fleed into the Artist Jill, hid myself in my work and my music because it is pure and true. There, I have no problems being social or real.

With being social in my private life I have three bigger problems;

1. I feel like Im in the way for people around me. I feel like a problem, like an inconvenience.

2. It feels like what I do or say is wrong,

3. I don't dare to tell people what I want because Im afraid what I want is 'wrong'.

My boyfriend pushes me incredibly much on these points, aspecially the last one. But sometimes I just get so frustrated with myself for not being 'better' at this and for creating unnessacary situations for myself and for others..

They say the first step to becoming better is realising you have a problem. Now I can start evolving even more with some help from the amazing people around me.

I am more motivated than ever to fulfilling my dream and to try new things to get to where I wanna be and I have so many exciting projects and cooperations and soon I will tell you about them. Til then I will keep practicing, enjoying and fighting!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här: