Usch vad jag hatar detta...
Kategori: Allmänt
När jag blir påmind om att jag faktiskt inte är helt OK än. Jag hatar när jag får mina svackor för jag kommer då ihåg hur otroligt dåligt jag mådde ett tag, och jag fattar att man inte alltid kan må bra, och att det måste få ta tid att bli bra.. Men jag HATAR denna "zombie-känslan" jag får.. Man känner absolut ingenting men samtidigt känner man allt...
Jag pratar om min depression...
Jag mår oftast fantastiskt! Men när jag har för mycket att göra som jag inte har koll på, när jag inte har koll på precis allt, då blir jag stressad, och då gör sig depressionen påmind.
Jag håller humöret uppe så länge jag jobbar, eller är bland människor, men sen sätter jag mig på mitt rum, sätter på musik, tänder ljus, sjunger lite och bara sitter och tittar... Och tänker, och tittar... Och tänker... Och känner absolut ingenting... Samtidigt som hela kroppen värker av känslor..
Det är OK, för jag vet att låter jag mig vara i detta "läge" en stund, så mår jag bättre sen. Men jag får absolut inte ignorera det, för då blir det värre och jag kommer spåra ur, igen.
Och jag tror fullhjärtat på att Gud förbereder mig för något som jag aldrig i mina vildaste drömmar vågat hoppas på...
För när det verkligen gäller, är ju hoppet allt vi har.. Eller?
